REPORTAGE

 

Den här texten är skriven av Moa Lichtenstein och speglar de svårigheter nyanlända kan drabbas av på bostadsmarknaden. En av de två personer som blir intervjuade hittade bostad via RWHS. Reportaget är skrivet våren 2019.  

 

Svårt för nyanlända att hitta bostad

 

En av Stockholms kommuner erbjuder nyanlända permanenta bostäder. Läget för de nyanlända i de resterande kommunerna är tuffare:
– Jag blir orolig när jag tänker på min framtid, vad kommer hända med mig? Jag kan inte fokusera på min utbildning för jag är ständigt orolig över att inte hitta någonstans att bo, säger Mokhlef Kanaan.

 

Detta är Stockholm 2019. Fyra år har gått sedan Yasser Aladb och Mokhlef Kanaan kom till Sverige, tillsammans med 162 877 andra. Trots att de båda fått uppehållstillstånd har deras resor mot att hitta ett tryggt hem skilt sig åt.
”Jag träffas gärna hemma hos dig om du vill?” skriver jag till Mokhlef när vi bestämt
att vi ska träffas.
”Ja, men inte hos mig. Jag hyr en lägenhet omöblerad och har inte köpt några möbler
än. Jag skäms.”
Han kommer till mig istället. Trots att det tog honom 1.5 timmar att ta sig från sin lägenhet i Norrtälje sätter han sig på en stol i köket och tackar ja till kaffe med havremjölk.
– Ja tack, jag har lärt mig att dricka och äta allt som är ekologiskt, säger Mokhlef och
skrattar.
Efter hösten 2015, då många nyanlända sökte asyl i Sverige, infördes den så kallade bosättningslagen i mars 2016. Enligt lagen är alla kommuner i Sverige skyldiga att ta emot och ordna bostad åt nyanlända som anvisas till dit av Migrationsverket.
– För mig betyder bostad allt – bara att ha ett tak att bo under. Om man trivs där man
bor kan man göra mycket andra saker – tillexempel jobba eller förnya sin utbildning,
säger Mokhelf.
Mokhlef studerade vid yrkeshögskolan i IT och datorkunskap i Syrien. Men när han tvingades göra militärtjänst gjorde han som många andra. Han åkte över havet.
– Det var min dröm att komma till Sverige. Jag tänkte att jag skulle jobba och bo bekvämt så jag kunde vara avslappnad. Att alla människor levde i frihet. Som paradiset kan man säga, säger han och skrattar. Men det blev inte som jag tänkte.
2015 kom han till ett asylboende i Örebro där han bodde i ett år. Han väntade.
– Man kan inte räkna året då jag bodde vid Migrationsverkets boende. Eftersom att vi
inte hade några pengar så sov och åt jag bara, jag gjorde ingenting.
Så fick han veta att han skulle bli anvisad till Solna, i Stockholm.
– Jag blev jätteglad när jag fick information om att jag skulle till Stockholm. Jag tänkte
att jag kunde hitta jobb och studera vidare. Men när jag kom hit blev det kaos, säger
Mokhlef.

 

Många nyanlända ordnar boende själva
I december 2018 sitter en man i sin lägenhet i Gamla stan i Stockholm:
– Han har blivit så svensk på många sätt. Det är många smådetaljer: i början var varje kopp te fylld med fem skedar socker. Nu dricker han kaffe utan socker alls, säger Michael Dierks och tittar ut genom det handblåsta fönstret.
2015 gick han till T-centralen för att se hur människorna klev av tågen, och kort efter det såg han en annons om Refugees Welcome Housing Sweden (RWHS). En organisation bland flera andra som parar ihop människor som har ett rum att erbjuda och nyanlända.

 

– Vi blir kontaktade dagligen av personer som är i behov av boende. Men majoriteten
av dem kan vi inte hjälpa för vi har inte lika många hyresvärdar. Kajsa Sörman, ordförande i RWHS.
2018 var det 20 personer som anmälde att de hade ett boende eller rum att hyra ut till RWHS. Det kan jämföras med år 2015 där antalet var 451.
– Intresset från hyresvärdar att hyra ut har gått ner – men personerna som kom 2015 finns fortfarande kvar här. Behovet av boende och solidaritet är minst lika stort nu som det var då, säger Kajsa Sörman.
Första förslaget de gav till Michael var Yasser Aladb.
– Det krävdes inte särskilt mycket – rummet och sängen fanns redan här. Men det var
lite konstigt när han flyttade in, för han hade inga ägodelar – hade bara en väska med sig.
Men jag tror vi klickade på en gång, säger Michael.
Enligt Migrationsverket ordnar många asylsökande som har fått uppehållstillstånd sitt boende själva. Yasser är en av dem. Eftersom Yasser valde att bo hos sin storebror, istället för på en flyktingförläggning, åkte han ur bosättningssystemet. Efter det kan han inte få hjälp av kommunen utan är tvungen att ordna boende själv.

 

Kommuner tolkar bosättningslagen olika
Året är 2016 och Mokhlef anländer till Solna i Stockholm en sen kväll.
– När vi kom till huset var vi väldigt trötta och ville egentligen bara gå upp och sova. Men vi var tvungna att skriva på några papper för att få ställa våra väskor på rummet, säger Mokhlef.
Bosättningslagen specificerar inte hur länge kommunerna är skyldiga att ge bostäder till de som anvisats till dem. Det har lett till att kommuner har valt att tolka lagen olika när det kommer till hur länge de är ansvariga för personernas boendesituation. Här, i Solna, skulle Mokhlef och de andra få bo i två år.
– Vi fick bo två personer, från olika traditioner som inte kände varandra, i ett rum på 19 kvadratmeter. Det var en familj på fyra personer, med två små barn – en sjuåring ochett spädbarn – jag vet inte hur de kunde trivas i ett likadant rum som vi hade, säger han och skakar på huvudet.

En gång i halvåret ligger ett brev framför dörren där det står hur lång tid det är kvar tills han behöver flytta ut. Det är svårt för Mokhlef att fokusera på att lära sig svenska och att slutföra sina studier. Mycket av tiden går åt till att försöka hitta en bostad:
– När jag kom till Solna började oron. Jag kunde bara tänka: hur kan jag hitta någonstans att bo? Många försökte hitta bostad under dagarna istället för att gå till skolan. Det är faktiskt bättre att bo, där man veta att ingen kastar ut en, än att gå i
skolan. Mokhlef ställer sig i olika bostadsköer, en av dem är Campus Roslagen. Han försöker skriva kommentarer på nätet där folk lägger upp lediga lägenheter. Men menar att han i 80 procent av fallen inte får något svar:
– När någon lägger ut en lägenhet på nätet kanske den får 100 svar. Hyresvärdar blir rädda att hyra ut till invandrare så vi får inga svar. Det är absolut inte lika för svenskar, säger Mokhlef.
Enligt en rapport från Länsstyrelsen i oktober 2018 svarar 40 procent av hela landets kommuner att de instämmer helt eller delvis i påståendet att de erbjuder nyanlända permanenta bostäder. Men Stockholm sticker ut. Ingen kommun i Stockholms län har svarat att de instämmer helt i påståendet att kommunen erbjuder anvisade nyanlända permanenta bostäder. Endast en kommun har svarat att de instämmer i hög grad. Det är Järfälla kommun.
- Att det är få som får permanent bostad i Stockholm kan bero på att det är en stor bostadsbrist där, säger Ciya Karim, författare till rapporten och utvecklingsledare vid Länsstyrelsen.
Statistiska centralbyrå (SCB) har ingen statistik på hur många nyanlända som har ett förstahandskontrakt till en hyresrätt eller en bostadsrätt. Men Tomas Jansson, befolkningsstatistiker vid Statistiska centralbyrån, tror att det är svårt för nyanlända att hitta bostad i Stockholm:
– Det kan dröja flera år innan nyanlända får en sysselsättning, och har man inte det är det svårt att få bostad. De flyttar ofta hem till någon, säger Tomas Johansson.
– Det är omöjligt för nyanlända att hitta någonstans att bo i Stockholm. Vi måste få mer stöd från kommunen så vi senare kan klara oss själva, säger Mokhlef.

 

”Vi är lite som en familj nu”
– Har du ätit frukost, vill du ha? frågar Michael Dierks när han öppnar kylskåpet i köket i Gamla stan.
– Jag vet inte, vad har du? frågar Yasser Aladb.
Han tar en kopp kaffe. Svart. De sätter sig mittemot varandra. Michael skär upp en grapefrukt.
– Det känns som att det var så länge sedan vi träffades. Minnet av hur vi träffades har nästan tinat bort. Det är egentligen konstigt hur normalt livet har blivit. Vi är lite som familj nu, säger Michael och tittar på Yasser.

– Det står ”Milh” på arabiska här, säger Yasser och lyfter upp ett saltkar.
– Okej! Musiker, vad heter det på arabiska? frågar Michael.
– Musikaa.
– Min ambition var att jag skulle lära mig lite mer arabiska, säger Michael.
– Ja, men vi hade ingen tid till det. Jag hade ju mycket med plugget, svarar Yasser.
Michael flyttade till Sverige från Tyskland 2001 då han började jobba som
kyrkomusiker i Tyska kyrkan.
– Vi bestämde snabbt att vi skulle prata svenska hela tiden. Så jag fick lära mig svenska med tysk brytning, säger Yasser och skrattar.
– Din svenska är i alla fall bättre än min nu. Du lär mig hur man pratar svenska ute på gatorna, säger Michael och skrattar:
– Nu pratar du som svenskarna gör. Du använder ord som jag tycker är lite fula, tillexempel ”liksom” använder du hela tiden. Och så säger du ”men alla säger så” och när jag sedan lyssnar på mina svenska kompisar så stämmer det.
– Ja, men det är ju för att jag pluggar på svenska. Och så har jag lärt mig av att lyssna
på mina svenska kompisar, säger Yasser.

 

”Det händer bara i diktatoriska länder – inte i demokratiska”
Två månader innan Yasser lär Michael arabiska vaknar Mokhlef upp i ett tält, i en skogsbacke i Huvudsta. De tvååriga kontrakten har gått ut för ett fyrtiotal nyanlända i modulbostäderna på Bredkilsbacken. De hemlösa har satt upp tälten som står där, i sju dagar. Bland dem finns två barnfamiljer.
– Jag skäms över att vi låter människor sova i tält. Jag låter inte ens djur sova ute i det här värdet. Det händer bara i diktatoriska länder – inte i demokratiska. Vi kom hit för att vi ville ha jämställdhet, säger Mokhlef.
Lidingö och Solna har man tolkat lagen som att de bara erbjuder bostad till nyanlända under de två första etableringsåren. Lidingö sa upp ett hundratal hyresgäster från sina tillsvidarekontrakt i mars 2018. ”Vi måste säga upp bostäderna som används för de här personerna för att de behövs hyras ut till nyanlända som kommer i år. Alla kan inte bo på Lidingö” säger Carl-Johan Schiller, (KD), kommunalråd och gruppledare i Lidingö kommun, till SVT.
Mokhlefs kaffe har slutat ryka.
– Jag blir orolig när jag tänker på min framtid. Vad kommer hända med mig? Vad ska jag göra?
Han tycker att nyanlända ska få mer hjälp av kommunen med att hitta bostäder, för att i förläningen kunna lära sig språket och klara av en utbildning. Och för att sedan klara sig själv i livet:
– Hur skulle jag lära ett barn att gå på gatan? Jag skulle ge hen min hand. Det är samma sak för mig. Jag var nybörjare i Sverige – nyanlända behöver en hand. Men det blir som ett krig mellan oss och kommunen. De säger att de vill att nyanlända ska integreras i samhället, men man behöver stöd från början när man kommer till Sverige,
säger han. 

Om Mokhlef hade fått veta innan han flyttade till Solna att han bara skulle få bo där i två år hade han aldrig flyttat dit:
– Jag tänker på min framtid här i Sverige. Jag var bara orolig i två år, det var som att ta bort två år från min ålder för ingenting. Så är det för många. De blev deprimerade för de kunde inte göra något. Man har förlorat allt.

Idag bor Mokhlef i Norrtälje i en etta som han fått genom Campus Roslagens bostadskö. Han trivs – trots att han måste pendla 3 timmar om dagen för att komma till skolan. Eftersom det tar så lång tid att åka så sover han bara i lägenheten. Där finns en madrass, annars är det tomt.
– Men det är tillräckligt, för jag har tak över huvudet. Det är inte som att bo i ett tält, säger Mokhelf, ler och tar en klunk av det bruna.

 

”Det låter nästan som en kitschig framgångshistoria”
Idag bor Yasser Aladb i en egen lägenhet sedan två år tillbaka i Gamla stan som han får
hyra en tid av tyska kyrkan där han extrajobbar i perioder.
– Nästan alla som får veta att jag bor i Gamla Stan blir chockade och säger ”Hur då!?”. Jag säger till dem att jag hade tur med Refugees Welcome, och självklart Michael, som hjälpte mig med bostad, säger Yasser.
– Kan du hjälpa mig att bära en sak nästa vecka? frågar Michael när Yasser sätter på sig sina skor.
– Visst, vilken tid? frågar Yasser innan säger hej då och han går ut genom dörren.
–  Det låter nästan som en kitschig framgångshistoria, säger Michael när Yasser stängt dörren om sig.
– Du vet en flykting kommer hit, sen får han nya vänner, ett nytt liv, pratar svenska flytande och omtyckt av alla. Så ser man ibland på reklamfilm att ett liv kan gå till. Konstigt nog är det inte så eftersom det har blivit en sådan naturlig del av mitt liv.
Idag lever vi som vilka vänner som helst, säger han.

 

En jämnare fördelning
En av tankarna med bosättningslagen att den ska ”bidra till en jämnare fördelning av mottagande av nyanlända och att alla kommuner ska vara med och bidra. Genom en mer proportionerlig fördelning av mottagandet nyanlända ges bättre förutsättningar att snabbare etablera sig på arbetsmarknaden och i samhällslivet” enligt Sveriges kommuner och landsting.

Mokhlef har inga förväntningar på att i framtiden bo i stan. Han berättar om en kompis som sa upp sig från sitt jobb i Stockholm för att han fick bostad i Kalmar. Nu sitter han där, i en lägenhet, utan jobb.
– Jag känner andra som har fått bostad i Rinkeby. Om jag får jobb i Stockholm så kanske jag kan bo där. Några andra av mina kompisar bor svart i Stockholm och de flyttar varje vecka mellan olika lägenheter. 

När Mokhlef reser sig för att gå tittar han på klockan. Nu ska han hem till Norrtälje – en resa som kommer ta över en och en halv timme.
– Då är du hemma sent, säger jag.
- Det är ingen fara, jag orkar, säger han och skrattar innan han går.


Moa Lichtenstein, Stockholm 2019